100 år sedan potatisrevolutionen

Det var lördagen den 5 maj 1917 – och sedan en vecka nästan omöjligt att få tag på potatis i arbetarstadsdelen Södermalm i Stockholm. Under hela förmiddagen hade skaror av kvinnor dragit från den ena butiken till den andra för att komma över den åtråvärda rotfrukten – fattigmanskosten för hungrande arbetar-familjer under det fjärde krigsåret. O P Jonssons butik och magasin vid Nytorget, A P Wahlqvists affär… en efter en inventerades de av kvinnorna utan framgång. Tills ryktet gick vid fyratiden på eftermiddagen. ”Hos handlare Fredrik Karlsson på Södermannagatan 33 finns potatis!”

Det var upptakten till ett dramatiskt skede inte bara på Södermalm i Stockholm utan i Sveriges historia; det vi ofta kallar ”demokratiska genombrottet” med allmän rösträtt inte bara för män utan också för kvinnor. Det var inte bara förebådat av 1800-talets liberala folkriksdagar och rösträttspetitioner – utan av stormiga tider präglade av sociala konflikter kring hunger, fattigdom och maktlöshet. Den sena eftermiddagen och kvällen i maj 1917 skulle kvinnoupploppet och polischockerna i Katarina församling på Södermalm bli till en av de många händelser som kommit att benämnas den svenska ”potatisrevolutionen”. En slags förrevolutionär situation – inspirerad av ryska revolution och framdriven av nöd – när allt stod och vägde. Tills de gamla eliterna förlorade greppet.